Bedlington terriern är en otroligt flexibel hund som älskar allt från fullt ös i skogen till att ligga på soffan och sova.

Många gånger kanske man tror att det är en ren ”utställningshund” som är lite ömtålig, men då har man aldrig träffat en bedlington till ”vardags”. Visst det är inte en lika lättlärd hund som exempelvis en retriver, men när en bedlington väl lärt sig något så sitter det alltid kvar. Vissa använder sina hundar till sällskap, till utställning, till agility eller bruks och lydnad.

Man märker väldigt snabbt om en bedlington tycker det är kul eller inte, det är där terriern i den kommer fram.

Men att springa på ett öppet fält i 110 knyck och gärna bli jagad av en annan hund –ja, då leker livet för en bedlington terrier.

Annars är bedlington terriern är otroligt bra familjemedlem som passar de flesta, från barn till gammal.

Med sin storlek så upplever man inte den som varken för lite eller för stor, utan precis så där lagom….

Det ända som man kan uppleva är lite besvärligt är pälsvården, det tar ett tag innan man får ”kläm” på det.

Ska man ”bara” ha sin hund som en härlig medlem i familjen så är inte pälsvården speciellt svår, utan det är när det är dags för utställing som det är något knepigare.

Jag tycker dock att om man inte ställer ut sin hund så är det lämpligt att hålla den hyfsat ner klippt och badar man den dessuton var 14:onde dag så är det inga problem.

Att bedlington dessuton inte fäller gör oftast att man aldrig mer vill ha en ”fäll hund” igen.



Bedlington terriern är en frisk ras och håller sig pigg och alert i många år, genomsnitts åldern brukar ligga runt 12 år, men det är inte ovanligt att dom blir 15-16 år gamla.

Inom rasen finns dock en ärftlig leversjukdom koppartoxikos (CT), men idag ställs det otroligt stora krav på de hundar som går i avel. De hundarna testas med blodprov och skickas iväg för analys, på så sätt kan vi ta reda på vilka som bär på sjukdomen och vilka som riskerar att insjukna. För att få valphänvisning så krävs det att båda föräldra djuren är testade